Första Anita O’Daypristagaren återkommer som vanligt med stjärnmusiker och denna gång ett hyllningsprogram till Anita O’Day, som gick bort för några år sedan, men som förutom att hon tillhörde världens 3-4 bästa jazzsångerskor också levde ett långt, omväxlande och spännande liv. Detta finns beskrivet både i hennes biografi och i den prisbelönade filmen om henne.

I OrkesterJournalens läsares omröstning om bästa jazz-skiva 2009 kom Carin Lundins senaste CD  på 3:e plats.

Bandet:

Mathias Algotsson, piano
Johan Setterlind, trp
Kenji Rabson, kontrabas
Jesper Kviberg, trummor

Recensioner av CD-skivan

Smulor och parafraser

:: Dan Backman, SvD
”I all sin lågmälda och oförställda vardaglighet är det ett ganska märkvärdigt album som Carin Lundin spelat in. Som en svensk Madeleine Peyroux uppdaterar hon gubbig swingjazz och närbesläktade genrer och gör dem tillgängliga för andra än ingrodda jazzskägg. Att lyckas med konststycket att göra Marilyn Monroes paradnummer I can’t give you anything but love till något mer än en pastisch är en bedrift. Men Carin Lundin och det fint tassande kompet klarar det galant. Stundtals passeras gränsen för det mesigt mysiga, som i bröderna Gärdestads Ramanagaram, men det uppvägs av den helt betagande jazzschlagern Histoire d’un amour.”
http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_2140379.svd

Fyra Di Di Di Di Jan Gradvall, Dagens Industri
”Allt som hindrar det här albumet från att gå upp på första plats på svenska försäljningslistan är att tv-programmet Hylands hörna inte längre sänds.
Jazzsångerskan Carin Lundin påminner på sitt fjärde album om något som försvunnit i svensk musik i dag – lätthet. Framförallt påminner hon därmed om Lill Lindfors. med en flirtig glimt i ögat och en sällsynt självsäkerhet i sitt artisteri leker hon med sina sånger som en katt leker med solstrålar. Förutom att Carin Lundin handplockar pärlor ur katalogerna med Sonya Hedenbratt, Monica Zetterlund, Anita Lindblom och just Lill Lindfors, visar hon även att det går att göra jazz av Ted Gärdestad. Det finns en potentiell jättepublik för detta. Frågan är bara hur en 42-årig artist som verkar i en k-märkt genre ska hitta den.”
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\12\06\314449&sectionid=Weekend